2

 Hej igen. ✋

De ha gått en tid sedan senast, men har inte riktigt kommit igång med om vart jag ska börja. Så börjar kanske från mitten.

Ja har mått illa, mycket illa. Men alltid när någon frågade hur de går eller hur ja mår så var svaret ALLTID  ja mår bra/allt fint.

Varför? Varför säger man så när man på riktigt vill skrika högt att nej, ja mår helt dåligt och vet inte vad ja ska göra. Ja tänkte innom mej att jag klarar dethär själv och därför försökte jag få allt att se bra utåt.

Jag var nämligen nertryckt av en narsist.  Då visste jag inte det, eller kanske jag visste det men ville inte medge. Han fick mej nertryck steg för steg. De gick inte på en vecka, int äns på en månad, men på ett år fick han mycket gjort åt mitt psyke. Så gissa hur mycket han fick tillstånds på fem-sex år.

Och det vad han gjort åt mej kommer jag att sakta men säkert skriva om. Men de finns också en annan som jag sällskapade med före honom, som var mycket liknande. Likadan men ändå helt annorlunda. Och han kommer också att får en liten roll i denhär bloggen.

Jag har alltid hållt mej själv som en stark person, med egen vilja. Alltid gjort roliga saker och varit med på allt som varit skoj. Har inte varit den pratsammaste, men alltid varit en av dom som hittat på allt möjligt. Och fast jag varit den som hittat på allt tokigt, så har ja sällan blivit fast för allt. (ojdå, där kom en sanning fram).

Men.... Livet går int alltid som man tänkt sig. 

-Kram-